This article was accepted into the corpus but its outbound wikilinks were never NER-processed — typical at the deepest BFS hop or when the run's entity cap was reached. No expansion funnel to show.
| Europeiska unionen | |
|---|---|
| Namn | Europeiska unionen |
| Huvudstad | Bryssel |
| Medlemsstater | 27 |
| Bildtext | EU-flaggan över Europaparlamentet i Bryssel |
Europeiska unionen är en politisk och ekonomisk sammanslutning av 27 europeiska stater som bildats genom en serie fördrag för att främja samarbete, fred och välstånd efter Andra världskriget. Unionen utvecklades från kol- och stålunioner och tullsamarbeten till en omfattande union med gemensamma institutioner som Europeiska kommissionen, Europeiska rådet och Europeiska unionens råd. Beslutsprocesser påverkas av medlemsstaters regeringar, det direktvalda Europaparlamentet och domstolsväsendet i form av Europeiska unionens domstol.
Unionens ursprung kan spåras till Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKS) och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) som grundades genom Parisfördraget (1951) och Romfördraget (1957). Expansion skedde i flera omgångar, bland andra anslutningarna av Storbritannien, Irland och Danmark 1973, de södra tilläggen Grekland 1981, Spanien och Portugal 1986 samt den stora östutvidgningen 2004 som inkluderade Polen, Ungern och Tjeckien. Betydande steg togs genom Maastrichtfördraget (1992) som inrättade unionens nuvarande rättsliga struktur och införandet av euron efter Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Financial och politiska prövningar inkluderar Eurokrisen och Brexit, där Storbritannien lämnade unionen efter folkomröstningen 2016 och ratificeringen av Utträdesavtalet med Storbritannien.
Institutionell makt är fördelad mellan flera organ: Europeiska kommissionen föreslår lagstiftning och övervakar genomförande; Europeiska unionens råd representerar medlemsstaternas regeringar; Europaparlamentet lagstiftar tillsammans med rådet; och Europeiska unionens domstol säkerställer rättstillämpning. Övriga organ inkluderar Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska revisionsrätten och Europeiska ombudsmannen. Beslutsmötet i form av Europeiska rådet samlar stats- och regeringschefer under ordförandeskap som bestäms enligt Lisabonfördraget. Verkställande och rättsliga funktioner interagerar även med regionala organ som Europeiska regionkommittén och sociala aktörer representerade i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
Lagstiftningsprocessen bygger på initiativ från Europeiska kommissionen och medbeslutande genom Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Viktiga rättsakter omfattar direktiv och förordningar som implementeras av medlemsstaterna och prövas av Europeiska unionens domstol. Politiken omfattar bland annat konkurrensregler som prövas i fall som Microsoft mot kommissionen och antitrustutredningar mot företag som Google och Apple. Sociala frågor och migreringspolitik regleras i förhandlingar där medlemsländer som Tyskland, Frankrike och Italien ofta intar framträdande roller. Skydd av grundläggande rättigheter formas av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (även om den är underlagd Europarådets ram) och av EU:s eget rättsliga ramverk efter antagandet av EU‑stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Valutan euro infördes genom Ekonomiska och monetära unionen och förvaltningen sköts av Europeiska centralbanken. Euroområdet omfattar medlemsstater som Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien, medan andra länder som Polen och Sverige behåller egna valutor. Ekonomisk styrning sker via stabilitets- och tillväxtpakten och mekanismer som Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) som aktiverades under eurokrisen. Finansiella regelverk kompletteras av samarbeten med internationella aktörer som Internationella valutafonden och Världsbanken.
Den inre marknaden bygger på fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, inspirerad av principerna i Romfördraget. Gemensam tulltaxa och handelsavtal förhandlas av Europeiska kommissionen på uppdrag av medlemsstaterna, vilket lett till avtal med aktörer som Kanada (CETA) och handelsförhandlingar med USA och Kina. Skydd för immateriella rättigheter och standardisering sker genom organ som European Committee for Standardization och regleringar som berör storföretag som Siemens eller Airbus. Intern konkurrenspolitik och statsstödsregler prövas ofta i samband med större fusioner och uppköp.
Unionens utrikespolitik samordnas genom Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) med insatser som leds av EU:s utrikesrepresentant och stöds av Europeiska försvarsbyrån. Militära partnerskap sker genom samarbeten med NATO och insatser som civila och militära operationer under Latinamerikanska operationer och FN-mandat. Sanktioner och diplomatiska initiativ har tillämpats mot länder som Ryssland efter händelser som Krimkrisen och konflikter i Ukraina. Humanitär och utvecklingsbistånd kanalisera via Europeiska kommissionens humanitära hjälporgan och Europeiska utvecklingsfonden.
Medlemskap styrs av kriterier fastställda i Köpenhamnskriterierna och fördragen. Kandidatländer har inkluderat Turkiet, Serbien och Montenegro medan andra aspirerar på framtida anslutning. Utvidgningen har krävt anpassning till regelverk, rättssystem och ekonomisk konvergens, vilket illustrerats av utmaningar i anslutningsförhandlingarna med länder som Nordmakedonien. Beslut om medlemskap fattas enhälligt i Europeiska rådet efter förhandlingar och ratificeringar av medlemsstaternas parlament, ofta i samband med folkomröstningar som i Kroatien och Tjeckien.